Svtplay & Jag.

Bland det sista jag hittade innan jag varvade internet var svtplay. Vart fanns denna sida när jag slumpade artiklar på wikipedia och klurade ut fyndiga fotokommentarer på facebook? Hursomhelst, för att försöka komma ikapp har jag dom senaste dagarna betat av alla debatt avsnitt samt upptäckt det fantastiska programmet Dom kallar oss artister. Kanske det bästa program som svt skakat fram sedan björnes, musikbyrån och det programmet med Per Sinding-Larsen och den snygga tjejen från expressen som jag nu glömt namnet på. Med detta svtmaraton färskt i minne kan jag nästan slå fast att Håkan Hellström är världens bästa människa och att Sten Tolgfors inte är det. Tack alla ni på svtplay för att ni hjälper till att reda ut begreppen.

Gårdagskvällen kan sammanfattas såhär. Balkongmannen, Mr Andersson och jag dricker girig öl, springer mot buss men blir efter 50 meter trötta och tar en taxi. Därefter plankas det in på studentdisco, möter och analyserar overaller, dricker whisky i shotglas och får en flaska vin med korken i behåll. Sedan hittas öl i buskage som raskt dricks upp, ytterligare en taxi vinkas in och balkongmannen drar sig tillbaka genom porsöns mörka skogar. De två kvarvarande går in på en sportbar, inser att dom är gamla, beställer två cola och går hem. Kanske inte episkt men nära nog.

Internet har tagit slut

Det är sant. Efter 15 månader framför två dataskärmar har jag betat av hela vida webben. Inte en sida kvar att besöka. Förutom porren förstås. Porren kan man aldrig riktigt beta av. Den är liksom större än resten av internet tillsammans. Porren är också väldigt svårt att beta av på arbetstid, dom flesta sidor är spärrade och sen känns det inte riktigt bekvämt att sitta i ett kontorslandskap och gå igenom porrsidor. Inte nu för att jag är direkt peppad på att gå igenom denna del av cyberspace. Den kan gott få frodas i det gömda utan min närvaro. Jag lämnar den åt sitt öde och väljer istället att uttöka internet från andra hållet. Med ren text. Inget anstötligt i detta bara inte lika visuellt.

Annars präglas denna dag av lite huvudvärk samt arbete. Inte den bästa av kombinationer men det är bara att bita ihop. Men ett av alla varningstecken ska tydligen vara att man vaknar upp en morgon och så helt plötsligt finns inte huvudvärken där. Trots att allt från gårdagen pekar på att den borde finnas där. Då är det fara för livet och folkhälsan. Därför bemöter jag huvudvärken med ömhet och respekt. Jag låter den vara med ända till eftermiddagen då jag vänligt men bestämt tar avsked med hjälp av dubbla doser treo. Men fram tills dess så fanns den där vid min sida och den lät mig inte för en sekund glömma att glädje har ett pris. Vem vet? Kanske kommer vi träffa på varandra i morgon igen. Det ryktas ju om att mannen på balkongen ska med och göra stan. Han avvek tidigt igår och nu är han tydligen ute efter revansch. Balkongmannen, Mr Andersson och jag. Kan bli episkt.

Förresten så tror sherpas att de som berget tagit måste berget få behålla. Lika bra det.